Finland

Från Wikivoyage, den fria resehandboken.
Europa > Norden > Finland
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Finland
Lokalisering
Finland - Lokalisering
Vapen & Flagga
Finland - Vapen
Finland - Flagga
Huvudstad
Regering
Valuta
Yta
Folkmängd
Språk
Religioner
Riktnummer
TLD
Tidszoner
Webbplats

Finland [1] är en republik i Norden, vid Östersjön. Finland gränsar till Sverige, Norge och Ryssland och är EU-medlem. Genom sitt läge i norr, mellan väst och öst, och sitt icke-indoeuropeiska språk är landet exotiskt för folk från Västeuropa, men som ett av de nordiska länderna ett lätt resemål: landet är tryggt, förbindelserna goda och befolkningen språkkunnig.

Planering innan resan[Redigera]

Nordiska medborgare, EU-medborgare och andra medborgare i EES-länder behöver inte planera resan särskilt noga. Det mesta går att ordna på plats.

Visumbestämmelserna är gemensamma för Schengenområdet.

Att ta med sig till Finland[Redigera]

Nordiska medborgare behöver inte ha passet med sig för att resa till Finland, om det sker inom den nordiska passunionens område, dock behövs passet om man avser att resa vidare och man bör vid behov kunna visa sin identitet. Det behövs inget visum för att resa till Finland från EES och EU-länder.

Pass eller officiellt identitetsbevis kan behövas för inresa med flyg och fartyg också då de inte behövs för den egentliga gränskontrollen (åtminstone om man inte har lust att argumentera om saken), samt för betalning med kreditkort och liknande. Finländare använder ofta körkortet som identitetsbevis, men i synnerhet äldre körkort (av papper, med lång giltighetstid) har inte samma status som officiella identitetsbevis.

EU-medborgare bör skaffa och ha med sig det europeiska sjukförsäkringskortet. Nordiska medborgare borde dock utan problem få hälsovård också utan det kortet, och akut sjukvård sköts oberoende av sjukförsäkring. För arbete eller längre vistelse kan också andra dokument gällande EU-medborgares specialstatus behövas.

Det mesta man kan behöva finns att tillgå i Finland.

Den som använder mediciner som inte kan köpas utan recept i Finland bör kontrollera regler om införsel.

Det lönar sig att ta med sig väderbeständiga och varma kläder oavsett årstid, om man ska vistas utomhus – liksom i övriga Norden. Väldigt många finländare njuter av naturen och det är förargligt att bara ha högklackat om man blir bjuden till en sommarstuga eller på en skogsutfärd.

Att ta med sig från Finland[Redigera]

Intresset att bada bastu, för dem finns det massor av i Finland och bastukulturen är väl utvecklad (vänta dig inte att den skall vara likadan som i andra länder). Det finska ordet för bastu är "sauna".

Den finska designen är berömd: köp till exempel Iittala-glas eller Kalevala-smycken. Det finns också gott om hantverk, om man letar upp de marknader eller mindre butiker där sådant erbjuds (i större turistbutiker finns ofta bara krimskrams).

Om man gillar friluftsliv är en finsk slidkniv, puukko, av bättre kvalitet en bra souvenir. Från Lappland kan man ha med sig motsvarande niibi eller leuku, eller en kåsa (kuksa). För samiskt hantverk kan det vara bra att kontrollera att de har etiketten sámi duodji.

Fakta om Finland[Redigera]

Finland är ett land i Norden, med vad det innebär av säkerhet och välfärd. Det viktigaste språket, finskan, är däremot ett av de få språk i Europa som inte är indoeuropeiskt, utan finsk-ugriskt liksom samiskan, estniskan och ungerskan (men med många västliga lånord och en semantik starkt påverkad av svenskan). Kulturen har påverkats också av närheten till det slaviska, ortodoxa Ryssland.

Urbaniseringen skedde sent i Finland, främst på 1950-talet. Det betyder att de flesta vuxna har far- och morföräldrar som växt upp på landet och många har bevarat ett nära band till naturen. Sommarstugor är för många en viktig del av semestern.

Bland de stora exportnäringarna kan nämnas skogsindustri, högteknologi (Nokia är det bäst kända exemplet) och varvsindustri (lyxkryssare, isbrytare).

Historik[Redigera]

Finland blev en del av Sverige genom "korstågen" på 1100-talet. Det bekräftades i och med freden i Nöteborg år 1323. Sedan var Finland en del av Sverige, med varierande gränser, tills Tsar-Ryssland erövrade Finland i det svensk-ryska kriget 1808–09. Då blev Finland ett autonomt furstendöme. Finland utvecklades starkt under denna tid, samtidigt som en nationell väckelse ägde rum: det finska språket och den finska kulturen togs till heders också i svenskspråkiga kretsar och finskan blev jämställd med svenskan. Genom lantdagsreformen 1906 infördes allmän och lika rösträtt; de finska kvinnorna var bland de första att bli invalda i ett parlament.

Efter den ryska revolutionen förklarade Finland sig självständigt 6 december 1917, vilket idag firas som självständighetsdag. Det var svåra tider och misstron mellan "röda" socialister och "vita" borgerliga ledde till att ett inbördeskrig bröt ut på vårvintern 1918. I maj hade de vita trupperna med hjälp från Tyskland intagit hela landet och vunnit kriget. Summariska avrättningar på båda sidor och behandlingen av krigsfångar efter kriget ledde till en långvarig bitterhet mellan parterna (kriget är fortfarande ett känsligt diskussionsämne), men vinnarna förstod att genomföra en del reformer som minskade de problem som lett till arbetarbefolkningens missnöje.

År 1939 angreps Finland av Sovjetunionen då man nekat till deras krav på att få öar i Finska viken. Relationerna hade varit mycket ansträngda sedan länge. Efter drygt tre månaders strider (Vinterkriget) slöts en fred där Finland avstod en del områden men behöll sin självständighet. Områdena återerövrades 1941 då Finland deltog i det tyska anfallet på Sovjet just för att få tillbaka dessa områden. År 1944 tvingades Finland till en tung fred och stora delar av Karelen tillföll Sovjetunionen. Befolkningen omplacerades i resten av landet.

Under kalla kriget förde Finland en neutral, alliansfri utrikespolitik. Sedan Sovjetunionens sammanbrott har Finland mer uttalat orienterat sig mot Väst. Tiden fram till 1970-talet präglades av snabb industrialisering och urbanisering. I dag är Finland ett av världens teknologiskt mest utvecklade länder, liksom de andra nordiska länderna med ett fungerande välfärdssystem.

Lokalbefolkningen[Redigera]

Majoriteten talar finska. Det finns en betydande svenskspråkig minoritet (ca 300 000 personer), främst i södra och västra Finland, där de i vissa områden utgör majoritet. Åland är helt svenskspråkigt. I norr finns en samisk minoritet. Romerna är en erkänd minoritetsgrupp. Numera finns också betydande invandrargrupper: 140 000 av invånarna, 2,7 procent, har fötts utomlands, 4,8 procent har sentida utländsk härkomst. De största invandrarspråken är ryska, estniska, engelska, somaliska, arabiska, kurdiska, albanska och kinesiska.

De flesta infödda tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, men religionen har för många en undanskymd roll.

Klimat[Redigera]

Klimatet är tack vare Golfströmmen mycket varmare än på motsvarande breddgrader utanför Europa. Klimatet är en blandning mellan kust- och kontinentalklimat.

På sommaren ligger temperaturen vanligen mellan +15 och +25 grader dagtid i södra Finland, medan den är något lägre i Lappland. Särskilt i början av sommaren kan det vara kallt och ostadigt. På vintern kan temperaturen i extrema fall sjunka till -30 grader i södra delen av landet, medan man i Lappland kan uppleva -40 grader. Köldrekordet från 1999 mäter -51,5 grader.

Den första snön brukar falla i oktober i Lappland och hela landet är vanligtvis snötäckt i januari–mars. I Lappland kan det finnas snö till slutet av maj.

Allmänt taget är det i kustområdena och skärgården under sommaren svalare och under vintern mildare än i de inre delarna av landet.

Högtider[Redigera]

  • Nyår: (fi. uusivuosi) 1 januari
  • Påsk: (fi. pääsiäinen) i mars eller april, varierar från år till år
  • Första maj: (fi. vappu) 1 maj
  • Midsommar: (fi. Juhannus) i slutet av juni
  • Självständighetsdagen: (fi. itsenäisyyspäivä) 6 december, tillika nationaldag (fi. kansallispäivä)
  • Jul: (fi. joulu) 24–26 december
  • Nyårsafton: (fi. uudenvuodenaatto) 31 december

Regioner[Redigera]

En ren i närheten av Enare.

Finland var t.o.m. 2009 officiellt indelat i län och ett autonomt område (Åland). Finland delas fortfarande upp i 19 landskap (inklusive Åland).

  • Södra Finland – Nyland, Päijänne-Tavastland, Egentliga Tavastland, Kymmenedalen, Södra Karelen
  • Västra Finland – Egentliga Finland, Satakunta, Österbotten, Södra Österbotten, Birkaland, Mellersta Finland
  • Östra Finland – Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen
  • f.d. Uleåborgs län – Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland
  • f.d. Lapplands län – Lappland
  • Åland

Städer[Redigera]

  • Helsingfors – Finlands huvudstad och största stad.
  • Esbo – Finlands näst största kommun, utgör numera Helsingfors västra förorter.
  • Jyväskylä – en universitetsstad i centrala Finland.
  • Kuopio – den största staden i landskapet Savolax.
  • Uleåborg – en snabbt växande skolstad vid Bottenviken.
  • Rovaniemi – Lapplands centralort.
  • Nyslott – mitt i Finlands sjödistrikt, känt för fästningen Olofsborg.
  • Tammerfors – Finlands näststörsta stadsområde, viktig industristad.
  • Åbo – Finlands äldsta stad och före detta huvudstad.
  • Vasa – en stad med starka influenser från Sverige, centrum för det svenska Österbotten.
  • Vanda – Finlands fjärde största kommun, utgör numera Helsingfors norra förorter.
  • Lahtis – känt för sina skidtävlingar och radiosändare.
  • Borgå – Finlands näst äldsta stad.

Att ta sig till Finland[Redigera]

Finland ligger vid Östersjön, med landförbindelse till norra Sverige och Norge och till Ryssland. Från Väst- och Centraleuropa går den naturliga förbindelsen genom Sverige och med färja från Stockholmstrakten till Åbotrakten eller Helsingfors. Från Central- och Östeuropa kan man resa via Estland, vars huvudstad Tallinn har täta förbindelser med Helsingfors. Från Ryssland kommer man vanligen med tåg via Sankt Petersburg eller längs landsväg. Det finns också färjeförbindelser från Tyskland och över Kvarken (Bottniska viken). Flygförbindelser finns framförallt till Helsingfors.

Tack vare samarbetet inom Norden och Schengen-området får man ta sig över gränsen till Sverige och Norge var man vill om man inte har något att förtulla.

Den som reser med husdjur bör kontrollera vilka vaccinationer och intyg som behövs.


Med flyg

Nästan alla turister som inte kommer från Nord- och Centraleuropa kommer till Finland med flyg. Helsingfors-Vanda flygplats [2] är den största flygplatsen i Finland, här landar de flesta flyg. Det nationella flygbolaget Finnair [3] flyger från Helsingfors till de flesta länder i Europa samt till Asien och Nordamerika. Blue 1 [4] flyger även direkt till utlandet från andra orter i Finland. Lågprisbolaget Ryanair [5] flyger till Tammerfors. NextJet [6] flyger rutten Arlanda - Björneborg - Jakobstad/Karleby.


Med buss

Bussförbindelser är relevanta närmast i Lappland och Tornedalen och längs östgränsen.

Rovaniemi har bussförbindelse med norra Norge via Karigasniemi till Nordkap och via Kilpisjärvi och Skibotn till Tromsø dagligen sommartid, samt via Nuorgam, EU:s nordligaste punkt, till Tana Bru fyra gånger i veckan. Alla förbindelserna når E6 och därmed resten av Norge.

Med byte i Ivalo kommer man från Rovaniemi via Raja-Jooseppi till Murmansk tre gånger i veckan. Petroskoj (Petrozavodsk) vid Onega har förbindelser med Helsingfors, Tammerfors och Joensuu.

Via Torneå och Haparanda finns många förbindelser.

Mellan Helsingfors och S:t Petersburg går det tre snabbturer dagligen, en med start/destination i Åbo.


Med tåg

Det går en tåglinje från S:t Petersburg till Helsingfors. Linjen trafikeras av det moderna expresståget "Allegro" och resan tar i snitt 3,5 h. Det ryska nattåget "Tolstoj" går direkt mellan Moskva och Helsingfors. Från Sverige måste man ta sista biten med buss också i Tornedalen (Finland har bredspårig järnväg, i motsats till Sverige, och Haparanda saknar numera persontrafik).


Med båt

Det finns flera turer dagligen med bilfärja från Sverige och Estland och turer nästan dagligen från Tyskland.

Det går också utmärkt att ta sig till Finland med egen båt. Avståndet över Ålands hav, Kvarken eller Finska viken är kort, så det räcker med lugnt väder en dag. Det finns gott om gästhamnar. Saima kanal erbjuder kontakt med Insjö-Finland (via Viborgska viken, men ryskt visum behövs inte för att resa till och genom kanalen).

Från Sverige: Silja Line [7] och Viking Line [8] trafikerar dagligen från Stockholm till Åbo och Helsingfors. Mellan Åland och Sverige trafikerar förutom dessa två även Eckerölinjen. Finnlines trafikerar linjen Kapellskär–Nådendal. Wasaline [9] trafikerar mellan Umeå och Vasa.

Från Estland Det går täta båtturer mellan Helsingfors och Tallinn, bland annat Eckerö Line [10], Tallink [11] och Linda Line [12] trafikerar. De traditionella stora bilfärjorna korsar Finska viken på ca 4 timmar, snabbare bilfärjor av nyare modell på 2 timmar, och katamaraner på drygt 1,5 timme. Vid hård vind kan de snabba turerna inställas.

Från Ryssland St. Peter Line [13] trafikerar mellan St. Petersburg och Helsingfors.

Från Tyskland Finnlines [14] trafikerar rutterna Travemünde–Helsingfors och Rostock–Helsingfors.


Med bil

Finland gränsar till Sverige och Norge i norr samt Ryssland i öst. Man kan ta sig över gränsen med bil på alla gränsstationer. Notera att den finska tullen brukar kräva att bilen är försedd med nationalitetsbeteckning (exempelvis "S-märke" om bilen är svenskregistrerad; EU-registerskylt räcker). Gränskontrollerna till Sverige och Norge är avskaffade och man får ta sig över gränsen var som helst om man inte har något att förtulla, men till och från Ryssland krävs pass och visum. På den finska sidan av gränsstationen Vaalimaa förekommer tidvis långa långtradarköer, men de borde inte försvåra framfarten för övrig trafik. På alla ovannämnda färjerutter kan bilar tas ombord, men under högsäsong kan bokning i god tid vara nödvändig, åtminstone med husvagn och liknande.


Med cykel

Cykel kan tas ombord på färjorna (kontrollera detaljerna vid biljettbokning). Norra Finland är glest befolkat och avstånden således stora åtminstone om man kommer landvägen via Lappland.

Förflyttning i Finland[Redigera]

För att vara ett glest befolkat land har Finland ett mycket väl utvecklat trafiknät. Resorna mellan orter kan dock vara lite dyrare än i övriga Europa.


Med flyg

Ofta det dyraste sättet att resa, men det lönar sig att jämföra priser. Om man köper biljetten i god tid kan flyget vara det billigaste sättet. Flyg brukar löna sig endast om man skall resa mellan södra och norra Finland. Från Helsingfors går reguljära inrikesflyg till Åbo, Mariehamn, Tammerfors, Björneborg, Vasa, Villmanstrand, Nyslott, Jyväskylä, Seinäjoki, Varkaus, Joensuu, Kuopio, Karleby-Jakobstad, Kajana, Uleåborg, Kuusamo, Kemi-Torneå, Rovaniemi, Kittilä och Ivalo. Vintertid går många direktflyg mellan flygfält i Lappland och utlandet.


Med buss

Med buss kan man komma till så gott som alla platser i Finland. Det är dessutom ofta billigare än att åka tåg. Förbindelserna mellan större städer är ofta express- eller snabbturer, som inte stannar på alla hållplatser. Små orter har inte nödvändigtvis dagliga förbindelser.

Tidtabeller och priser för de flesta rutterna i Finland finns på Matkahuoltos [15] webbsidor. Lågprisbuss hittar du här: [16] och här: [17].


Med tåg

Statens järnvägar, VR [18], sköter all tågtrafik. Man kan komma med tåg till praktiskt taget alla större städer i Finland. Städer som inte kan nås med tåg är bl.a. Borgå, Raumo, Lovisa och Fredrikshamn. På linjerna Helsingfors–Åbo och Helsingfors–Tammerfors går tåg ungefär en gång i timmen dagtid. Räkna med risken för förseningar, i synnerhet vid svåra vinterförhållanden. Biljetterna är relativt dyra, men barn, studerande vid finska skolor och universitet och vissa andra grupper åker för halva priset. Kontrollera också möjligheten till familje- och grupprabatt. Observera att det tillkommer en extra avgift om man köper biljett ombord på tåget. Nattågen mellan södra Finland och Lappland har sovvagnar och vagnar för personbilar.


Med bil

Vill man resa utanför de större städerna, är det praktiskt att köra bil och vägarna håller i regel god kvalitet och skyltning. Skyltningen är tvåspråkig i tvåspråkiga kommuner. Från Helsingfors går det motorvägar till Åbo, Tammerfors, Tusby, Lahtis och Borgå, i övrigt finns motorvägar kring de största städerna. Tänk på att finska bilister förutsätter att högerregeln efterföljs. Gör man inte detta, är risken för en kollision stor, speciellt i städerna. Tänk även på att noga följa hastighetsbegränsningarna, då all överträdelse högre än 3 km/h bötfälls. Vid större hastighetsöverträdelser gäller dagsböter. Bilbränsle är i allmänhet lite dyrare i Finland än i övriga Europa.

Vintertid är vinterdäck (med eller utan dubbar) obligatoriska. En spade är att rekommendera också i städerna, med tanke på vallar som uppstår vid plogning. På längre sträckor bör varma kläder finnas till hands i fall av motorstopp.

Hjort, älg och i norra Finland ren kan springa ut på vägen, de förra i synnerhet i skymningen. Respektera varningarna, också om de gäller för långa vägavsnitt.


Med taxi

Taxitrafiken i Finland är strängt reglerad och alla taxibolag uppbär samma kilometer- och minuttaxa. Taxin beställs vanligen via en regional telefoncentral, men vid flygplatser, järnvägsstationer och vissa andra ställen finns ofta väntande bilar vid taxistolpen. På landsbygden är det också vanligt att direkt kontakta ett lokalt taxibolag. Chaufförerna bör hitta alla adresser i staden, också om de ibland har problem med de svenskspråkiga namnen.


Med cykel

Finlands topografi lämpar sig väl för cykling och eftersom trafikmängderna är relativt små kan man i de flesta fall cykla även längs huvudvägar. Åland är ett populärt mål för cykelturister. I städerna är cykelvägsnäten tämligen väl utbyggda. Ofta finns möjlighet att använda mindre vägar, eventuellt nu till lokalvägar förvandlade historiska huvudvägar. Hör dig för vid turistbyråerna, som har broschyrer för vissa rutter och cykelkartor för vissa områden.


Med liftning

Finland har inte längre någon liftkultur att tala om och finländare plockar inte gärna upp liftare. Bästa sättet är att söka sig till någon stor bensinstation och där försöka få lift med en långtradare. Om man liftar vid vägkanten, kan det hjälpa att göra en tydlig skylt som talar om vart man ska.

Betalning[Redigera]

Sedlar större än 50 euro tas helst inte emot i kiosker. I bussar är gränsen ofta 20 euro.

Det pris som står på prislappen skall inkludera moms, skatter och serviceavgifter. Prutning sker normalt inte annat än på större varor. Dricks förutsätts normalt inte, men vid dyrare måltider med bordsservering eller hos taxi kan man runda av beloppet uppåt.


Gångbara valutor

Euron är sedan 2002 den officiella valutan i Finland. På Åland går det oftast bra att använda svenska kronor vid sidan av euro, vid gränserna i norr kan svenska och norska kronor duga.


Resecheckar

Kan lösas in på alla banker och i vissa större internationella hotellkedjor.


Betalkort

Kreditkort accepteras på de flesta ställen, Visa Electron-kort på många ställen. Torghandlare och liknande godkänner oftast bara kontanter.


Bankomater

Bankautomaterna kallas Otto. I glesbygden kan det vara mycket långt mellan dem.

Boende[Redigera]

De flesta hotellen i Finland är av någorlunda hög standard och i städerna hör de ofta till någon hotellkedja, t.ex. Sokos Hotels [19], Cumulus [20], Next Hotels [21] eller Scandic [22]. I Helsingfors finns dessutom hotell som tillhör större globala kedjor. Mindre hotell (som inte är lika vanliga i Finland som t.ex. i Mellaneuropa) kan vara värda att prova på; på väldigt små orter håller de inte nödvändigtvis så hög standard.

Vandrarhem är ganska ovanligt med undantag för de större städerna. Däremot finns ett mycket stort utbud av olika slags semesterstugor i hela landet. Ett antal lantgårdar erbjuder också bed&breakfast-boende.

Tältande är tillåtet inom ramen för allemansrätten: i naturen, inte längre tider på ett ställe, öppen eld kräver tillstånd. I nationalparker finns särskilda övernattningsplatser. I bebyggda områden håller man sig lämpligen till campingplatser.

Mat och dryck[Redigera]

Äter man på restaurang i städerna, kan det bli dyrt. På caféer och på vägkrogar är maten billigare, liksom i kebabrestauranger. På många vägkrogar finns det dessutom bufféer; man betalar en gång och sedan får man äta så mycket man orkar. Om man vill resa billigt lönar det sig att bo så att man har möjlighet att själv laga mat på veckoslut och kvällar.

Arbetsdagar, åtminstone mellan 11 och 14, har de flesta restauranger billigare luncherbjudanden (ofta något alternativ 8–10 euro). I universitetsstäder finns studentrestauranger med mycket prisvärd husmanskost under lunchtiden (5–7 euro; öppna främst under terminerna, visa studentkort om du har ett sådant).

Vid kusterna finns det många restauranger som specialiserat sig på fiskrätter. I många gästhamnar säljs nyrökt fisk. I östra Finland är de lokala specialiteterna karelsk stek, karjalanpaisti (köttgryta som traditionellt serveras med potatis), karelsk pirog, karjalanpiirakka (rågskal fyllt med risgrynsgröt), och i trakten kring Kuopio kan man smaka på kalakukko, rågbröd som är fyllt med fisk. I Tammerfors är den lokala specialiteten mustamakkara (ung. "svartkorv"), ett slags blodkorv. I Lappland kan man smaka på renskav, poronkäristys, och leipäjuusto, ett slags färskost.

Både mat- och restaurangkulturen i Finland är ung och kan inte jämföras med sydligare delar av Europa, också om en del restauranger håller mycket god klass. Även en del små orter har bra restauranger, men ofta finns bara en pizzeria eller ölkrogar med mycket enkel mat.

Kranvattnet är drickbart och används allmänt som matryck.

Att se[Redigera]

Helsingfors domkyrka. Alexander II i förgrunden.
Nådendals skärgård.

Att göra[Redigera]

Det finns många nationalparker, naturparker, strövområden och ödemarksområden, i synnerhet i norra och östra Finland. Allemansrätten (finska: jokamiehenoikeus) i Finland motsvarar den i Sverige, men att göra upp öppen eld annat än i nödsituationer förutsätter alltid markägarens tillstånd. På Åland är det inte självklart ens att kunna övernatta i tält utan tillstånd (det är ont om avsides mark). I naturreservat och nationalparker gäller särskilda regler, som dock inte borde ställa till problem. Den av forststyrelsen upprätthållna webbplatsen utinaturen.fi [23] ger god information om de större (och många mindre) för rekreation lämpliga naturområdena.

Skärgården och insjöarna är berömda och väl värda besök. På många håll ordnas rundturer och åtminstone i Skärgårdshavet och på Åland kan man utnyttja förbindelsebåtarna, om man ser till att man vid behov har någonstans att övernatta.

Det finns många turistföretagare som kan ordna fiskefärder eller guidade turer i naturen, på vintern i norr bland annat ren-, hund- och motorkälksafari.

Flera städer har vattenparker och liknande rekreationsmål för barnfamiljer. Också badhotell har blivit vanliga på senare tid.

Om man har tur blir man bjuden på bastu av bekanta eller nya vänner i landet. Man kan också lära känna bastukulturen i simhallar, där finländare alltid kombinerar besöket med bastubad (men i hastigare version än under bastukvällar). Vintertid kan man söka upp ett lokalt sällskap för vinterbad i vak, kombinerat med bastu.


Shopping

Prisnivån i Finland är jämförbar med den i resten av norra EU. Genom skillnader i valutakurser kan den ibland vara högre, ibland lägre än i Sverige. Normalt prutar man inte.

Finsk design är berömd och passar bra som souvenirer. I norra Finland är samehantverk en given möjlighet, men se till att inte köpa billigimport. Hantverk säljs i allmänhet inte i de större affärerna, men ofta i regi av hantverkarna i småbutiker, på speciella marknader (strömmingsmarknad, julmarknad etc.) eller som hemförsäljning.

Nära östgränsen och i Helsingfors finns det gott om rika ryska turister (befolkningen i S:t Petersburg är lika stor som i hela Finland) och utbudet av lyxprodukter är därför större än vad man skulle vänta sig, bara man hittar rätt butiker.

Arbete[Redigera]

EU-medborgare och i synnerhet nordiska medborgare kan ta emot arbete utan att ansöka om arbetstillstånd. Också studerande har en specialställning. Behörighetskraven borde vara harmoniserade, men är det inte alltid i praktiken. I synnerhet krav på kunskaper i finska kan ställa till med problem. Arbetsmarknaden är reglerad; facket och kollektivavtal har stark ställning.

Nordjobb [24] förmedlar sommarjobb, bostad och kultur- och fritidsprogram till ungdomar i åldern 18–28 år. Den ursprungliga målgruppen är nordbor, men också andra EU-medborgare som kan ett nordiskt språk.

Kommunikation[Redigera]

Statliga och i tvåspråkiga kommuner också kommunala myndigheter (och samkommuner, t.ex. sjukvårdsdistrikten, om någon tvåspråkig kommun ingår) är skyldiga att betjäna på finska och svenska, i samernas hembygdsområde i nordligaste Finland också på samiska. I vissa situationer har man rätt att använda också andra nordiska språk. Språkkunskaperna kan dock vara skrala i enspråkiga områden. Vid behov torde det gå att få betjäning på engelska.

Nästan alla finländare har sedan 1970-talet läst finska, svenska och engelska i skolan och klarar åtminstone att nödtorftigt kommunicera på de tre språken. Kunskaperna i svenska och viljan att använda språket varierar mycket starkt bland de finskspråkiga. Många kan ytterligare något språk (främst tyska och franska). Vid den ryska gränsen har man ryskkunnig personal i många hotell och butiker.

Notera att platser ofta har namn på både svenska och finska. Skyltning i tvåspråkiga kommuner är i regel på båda språken, i enspråkiga på kommunens språk. Det är inte alltid lätt att härleda det ena namnet från det andra, ens om man kan båda språken. Det är hövligt att använda svenskt namn då man pratar svenska med svenskspråkiga, men det finska namnet kan behövas i kontakt med finskspråkiga och för en del programvara (t.ex. OSM, Google Maps och en del reseplanerare kan ibland på ologiska sätt känna bara endera namnet).

Telefonkioskerna har nästan helt försvunnit, då de flesta har mobiltelefon. Mobiltelefonnätet täcker i princip hela landet, men i skärgården och i fjällen finns många områden med radioskugga. Hörbarheten är i allmänhet god åtminstone i städerna, på skidorter och längs landsvägarna.

Postgången är tillförlitlig. Kontrollera hur postgången fungerar lokalt; i glesbygden sköts postens uppgifter ofta av en butik och det kan finnas allmänna brevlådor som kan användas istället för poste restante.

Internetcaféer är rätt ovanliga, eftersom de flesta har tillgång till Internet hemma eller på sin arbetsplats. På de flesta bibliotek och på vissa hotell kan man använda Internet gratis. Trådlösa nätverk blir hela tiden allmännare. I större städer bl.a. Uleåborg och i centrum av Helsingfors kan man koppla upp sig till Internet genom ett öppet trådlöst nätverk. Även på fjärrtåg och många bussar i fjärrtrafik kan man gratis utnyttja trådlöst nätverk.

Säkerhet[Redigera]

Finland anses vara ett av världens säkraste länder. Det enda verkligt farliga kan vara kylan, särskilt i Lappland. Om man planerar att röra sig i ödemark eller på is bör man se till att ha någon sakkunnig i sällskapet.

Ficktjuvar förekommer tidvis i de större städerna. Lämna inte drycker, handväskor eller plånböcker obevakade under krogbesök.

Respektera[Redigera]

Finländarna har i allmänhet en avslappnad attityd. Finnar är ett ökänt tystlåtet folk som inte har mycket till övers för småprat, så förvänta dig inte att höra fraser som "tack" eller "för all del" alltför ofta. I finskan är "han" och "hon" samma ord, vilket kan leda till förvirrande fel. Högljutt prat och högljudda skratt är inte normalt i Finland och kan irritera en del finländare. Standardhälsningen är ett handslag. Uteskor används inte inne i bostäder.

Problemlösare[Redigera]


I Sverige



På plats

Det allmänna nödnumret är 112, och den regionala nödcentralen kan kalla på ambulans, polis, brandkår, sjöräddning och socialmyndigheter. Den som svarar kommer att fråga efter kommunens namn och platsens adress och själv ta ställning till vilken hjälp som behövs (bli inte otålig om du tycker dig veta det själv). Någon på nödcentralen kan svenska i varje pass. Myndigheterna är pålitliga.

Akut sjukvård ges enligt behov. EU har ett internationellt sjukförsäkringskort som kan underlätta frågan om betalning.

Övrigt[Redigera]


Får absolut inte missas

Punkaharju anses vara en av de vackraste platserna i Finland där epitetet "De tusen sjöarnas land" gestaltas på ett ypperligt sätt. Landsvägen som går på Punkaharjuåsen är en väg som i princip är ett måste att köra om man befinner sig i området.