Pitcairnöarna

Från Wikivoyage, den fria resehandboken.
Oceanien > Polynesien > Pitcairnöarna


Pitcairnöarna

Pitcairnöarna
Lokalisering
Pitcairnöarna - Lokalisering
Vapen & Flagga
Pitcairnöarna - Vapen
Pitcairnöarna - Vapen
Pitcairnöarna - Flagga
Pitcairnöarna - Flagga
Land
Huvudort
Yta
Folkmängd
Officiell webbplats

Pitcairnöarna [1] är en ögrupp i den mest avlägsna delen av Stilla havet. Avståndet till närmsta kontinent är det längsta än någon annan befolkad ö i världen. Ögruppen är Storbritanniens sista koloni i Stilla havet, samt den mest isolerade. Den kuperade huvudön befolkades av myteristerna på fartyget HMS Bounty och deras polynesiska kompanjoner, och de flesta av Pitcairns invånare härstammar idag från dem. Det är en av världens lägst befolkade enheter med egen landskod (PN).

Regioner[Redigera]

  • Pitcairn Island – den enda befolkade ön.
  • Henderson Island – den största ön, på grund av de många utrotningshotade fågelarterna har den tagits med på Unescos världsarvslista.
  • Oeno Island/Sandy Island – två grannöar, hit åker många av Pitcairns invånare på semester.
  • Ducie Island – den mest avskilda ön, har ett mycket exotiskt fågelliv.

Städer[Redigera]

  • Adamstown, huvudstaden och enda boplatsen – husen ligger väldigt utspridda, från Bounty Bay och uppe på Hill of Difficulty.

Andra destinationer[Redigera]

Ögruppens synnerligen isolerade läge gör att andra destinationer inte ligger inom rimlig räckvidd.

Fakta om Pitcairnöarna[Redigera]

Historia[Redigera]

Pitcairn har varit antingen bebodd eller ofta besökt av polynesier under lång tid, (de ristade in symboler i klipporna), och besöktes kort av portugisiska och brittiska upptäcktsresande (av vilken en gav ögruppen sitt namn), men den var obebodd när myteristerna från det brittiska fartyget Bounty och deras tahitiska kompanjoner slog sig ner där under Fletcher Christians ledarskap. De brände och sänkte skeppet i vad som idag heter Bounty Bay (det fanns ingen bra plats att gömma det på), och grundade en by. Under den första tiden var det ett laglöst samhälle, som mest bestod av våldsamma alkoholister, men när John Adams, som då var den sista myteristen i livet, konverterade de lokala kvinnorna och barnen till kristendomen, blev det bättre. De levde på ön i 24 år innan britterna hittade dem och tillät dem att bo kvar. År 1838 blev Pitcairn Storbritanniens första koloni i Stilla havet och det är idag även den sista.

Utvandring – först till Norfolk Island och främst till Nya Zeeland det senaste seklet – och en nästan avskräckande inställning till invandrare har minskat invånarantalet från 1937 års topp på 233 till dagens knappa 50. År 2004 skakades dessutom ön av anklagelserna om sexuella övergrepp på öns unga kvinnliga befolkning (inklusive minderåriga flickor), och de följande utredningarna av flera av öns manliga invånare (inklusive många som inte längre bodde på ön), av vilka sex dömdes till fängelse. Det är idag osäkert om det pitcairnska samhället – som redan vacklar på kanten till självtillräcklighet – kommer överleva.

Lokalbefolkning[Redigera]

Klimat[Redigera]

Klimatet är fuktigt och tropiskt (Stenbockens vändkrets ligger strax norr om ön) med en medeltemperatur från vinternätternas 16 °C till sommardagarnas 30 °C. Det kommer måttligt med regn, jämt utspritt över året, förutom att det regnar lite oftare på vintern. Mellan november och mars kan tyfoner komma in över ön, detta är dock sällsynt.

Landskapet[Redigera]

Med sina skiftande uppkomster är varje ö unik på sitt sätt.

  • Pitcairn är klart vulkanisk, med utskjutande stup i havet med en topp på 337 meter, som kan lura en att tro att man bara är ett stenkast från strandlinjen (ur alla synvinklar). Ön i sig har dock väldigt lite av vad man kan kalla för "strand" – istället används ordet "klippa" väldigt ofta – och det är svårt att hitta en lämplig hamnplats. Bounty Bay ("Bountyviken") förtjänar knappt namnet, strandlinjen består av små hack med ett vattendjup endast tillräckligt för småbåtar utan köl och som inte behöver något stort landstigningsområde. Det är den enda ön med färskvatten.
  • Henderson är den största ön, formad som en korall men vulkanaktiviteter gör att den höjer sig 17–35 meter över havet. Den har grottor längs strandlinjen som fungerat antingen som gravar eller primitiva hus åt forntidsmänniskor (kom ihåg: här finns inget färskvatten). Ön skulle passa utmärkt för en flygplats om det inte varit för alla utrotningshotade fåglar som också upptäckt vilken bra landningsplats det är.
  • Oeno är en liten, platt ö (som ligger bredvid en annan sandig ö, känd som Sandy Island) omgiven av runda rev. En typisk paradisö med palmträd, vackra stränder och en skyddad lagun.
  • Ducie är den ö som ligger längst ifrån de andra (över 250 kilometer från Henderson och över 500 kilometer från Pitcairn), och är ett runt rev, populärt bland havsfåglar.

Språk[Redigera]

Engelska är det officiella språket, och det talas av alla. Pitkern, en blandning av 1700-talsengelska och tahitiska med inslag av sjömansjargong (till exempel betyder "all hands" "allihopa"), talas bland invånarna emellan.

Att ta sig till Pitcairnöarna[Redigera]

Pitcairns avskilda läge, långsamma byråkrati och brist på resurser gör det mycket svårt att resa dit.

Oavsett hur länge man stannar på ön behövs en licens från guvernören, eftersom de oregelbundna transporttiderna innebär att om man väl har kommit dit kommer man få stanna där i minst några veckor, om inte månader. För att få en sådan licens krävs det att man har bra hälsa, att man har bestämt hur och när man ska resa därifrån (till exempel med en passerande båt), minst 300 nyzeeländska dollar i veckan för att täcka sina kostnader, en rad andra villkor samt en avgift på 100 dollar; en licens gäller i sex månader. Guvernören nås på e-postadressen admin@pitcairn.gov.pn

Med flyg[Redigera]

Det saknas landningsbana på ön, och den ligger för långt bort för helikoptrar. (Den största, platta ytan på Pitcairn erbjuder en väldigt kort landningsbana, och den släta Henderson Island är dels skyddad av Unesco, dels ligger den mycket långt från Pitcairn). Den närmsta flygplatsen ligger på Mangareva i Franska Polynesien, cirka 500 kilometer därifrån.

Med båt[Redigera]

Pitcairn Island är tillgängligt för turister via schemalagda besök av ett litet antal kommersiella kryssningsfartyg och privata yachter. Att segla från Franska Polynesien är, relativt sett, det mest praktiska sättet: från andra platser, som Nya Zeeland och Chile, krävs en båtfärd på över 1 000 kilometer.

  • Pacific Expeditions – R/V Bounty Bay, P.O. Box 3063, Rarotonga, Cooköarna, +682-52400. [2] Företaget erbjuder resor från Mangareva på Gambieröarna till Pitcairn Islands, var och en med en speciell inriktning.
  • Ocean Voyages, 1709 Bridgeway, Sausalito, CA 94965, USA, tfn +1 415-332-4681. [3] Bokar charterresor i regionen.
  • Tallship Soren Larsen [4] avgår från Påskön till Franska Polynesien via Pitcairn en gång om året. Tfn +64 9 817 8799

Ön ligger ungefär mitt emellan Nya Zeeland och Panamakanalen, nära en huvudfärjelinje, så det finns möjlighet att resa med fraktfartyg flera gånger om året. Kontakta Pitcairn Island Administration i Nya Zeeland, tfn +64-9-366-0186, för att ordna resan. En enkel biljett kostar vanligtvis 800–1000 amerikanska dollar.

Det finns ingen hamn lämpad för medelstora eller större fartyg; besökare når själva ön genom att invånare på ön åker ut från Bounty Bay i smala långbåtar för att möta fartyg som ankrat en bit från kusten.

Förflyttning på Pitcairnöarna[Redigera]

Karta över huvudön

Sedan oktober 2005 finns det en asfalterad väg på Pitcairn (från Hill of Difficulty till "hamnen" vid Bounty Bay till Adamstown), men de flesta leder på ön är stigar. Vandring eller privatägda terrängfordon (3- och 4-hjuliga "motorcyklar") är de vanligaste färdsätten, oftast finns det även cyklar att hyra.

Att se[Redigera]

Fletcher Christians grotta
  • Resterna av fartyget Bounty ligger i Bounty Bay. Skeppet brändes och sänktes av myteristerna, och dykare har genom tiderna tagit upp stora delar av vraket, men det är fortfarande imponerande att se (det lilla som är kvar av det) fartyget från historien som gjorde namnen "Kapten Bligh" och "Bounty" världsberömda.
  • Ankaret från Bounty visas i Public Hall i Adamstowns centrum, vid biblioteks- och postkontorsbyggnaden. Här ligger även sjundedagsadventisternas kyrka.
  • Det nya museet i Adamstown visar upp saker från Bounty (till exempel Fletcher Christians bibel), frimärken, upplagor av National Geographic som handlar om öarna, och mycket mer från öns historia. Det planeras att en av skeppets fyra kanoner ska ställas ut här.
  • Öns skola ligger i den västra "förorten" till Adamstown.
  • John Adams grav, den sista överlevande myteristen som införde kristendomen i samhället, den enda vars grav bevarats till eftervärlden.
  • Fletcher Christians grotta, förbi skolan och längre upp. Här ligger platsen där det sägs att myteristernas ledare spanade efter fartyg och/eller gömde sig från sina kamrater när det var nödvändigt.
  • En sköldpadda från Galapagos vid namn Mrs Turpin lämnades kvar på ön i början av 1900-talet, och lever idag i Tedside på öns nordvästra strand.
  • Taro Ground på södra Pitcairn är öns största platta område och platsen för invånarnas viktigaste kontakt med omvärlden: radiostationen.
  • Flatland är en mindre platå i den övre delen av Adamstown, här finns möjligheter till tennis, volleyboll och picknick.
  • Garnet's Ridge. Med sina 300 meter är detta en av öns högsta punkter, här erbjuds storslagen utsikt åt både öst och väst.
  • Highest Point är mycket riktigt öns högsta punkt, 337 m ö.h.
Frodig vegetation
  • Down Rope är en klippa på öns sydöstra sida med gamla polynesiska hällristningar på dess framsida och en ensligt belägen sandstrand vid dess fote.
  • Gudgeon är en grotta vid havsytan på den sydvästra sidan av ön. Här finns en sandstrand i en stor, vid plats som grävts ut av vågorna.

Att göra[Redigera]

  • Om havet är tillräckligt lugnt, kan man ta en simtur i St. Paul's Pool, en pittoresk tidvattensamling inne bland klipporna på östra Pitcairn. Det är inte bra att simma ute i själva havet, med tanke på de steniga kanterna.
  • Segla antingen själv eller tillsammans med lokalinvånarna till någon av de andra öarna. Oeno har sandstränder perfekta för en simtur, på Henderson finns utmärkta möjligheter för fågelskådning och upptäckter av gamla grottor (boplatser?), och båda passar bra för snorkling och sportdykning bland korallrev och några få skeppsvrak. Ducie ligger cirka 500 kilometer därifrån, alltså utom räckhåll för öbornas båtar, och därför sällan besökt, men det är en bra plats för fågelskådning.
  • Den 23 januari varje år firas "Bounty Day" med en stor middag för alla invånare. Vid firandet bränner man en modell av Bounty.

Att köpa[Redigera]

Hela öns ekonomi baseras på byteshandel, invånarna producerar det mesta av sin egen mat och delar gemensamt på förråd från passerande fraktbåtar eller stora fiskfångster. När pengar används, är den nyzeeländska dollarn det vanligaste betalningsmedlet, men lättväxlade pengar som amerikanska eller australiensiska dollar eller brittiska pund accepteras också.

De vanligaste lokaltillverkade varorna är hantverk (speciellt flätade korgar, modeller av Bounty och träsniderier av det lokala djurlivet i miroträ från Henderson Island) och honung, och öns frimärken (kan även beställas från utlandet) är mycket eftersökta av filatelister. Allt annat måste importeras, och priserna blir därefter.

Mat och dryck[Redigera]

Det finns en liten konsumaffär som tar emot mat från Nya Zeeland och Franska Polynesien, oftast beställt i förväg av kunderna. Den är öppen i en timme, 3 morgnar i veckan. Det lokala köket är till stor del baserat på skaldjur. Friterad nanwi (blåfisk) är en lokal favorit, men röd snapper, tonfisk, sik, havsabborre och wahoo är också vanligt. Pilhi görs av mosad frukt (som banan, sötpotatis, eller brödfrukt) med socker och mjölk, sedan gräddad till något vaniljkrämsliknande. På ön odlas bland annat arrowrot, sötpotatis, bönor, tomater, kål, ananas, meloner, citrusfrukter, bananer och brödfrukt. En del familjer har höns och getter.

Alkohol förbjöds på Pitcairn 1991, men för besökare går det att ordna en licens på sex månader som ger en tillåtelse att importera alkohol för eget bruk. En licens kostar 25 nyzeeländska dollar. Det är knappast värt att försöka köpa något på ön; man får ta med det man behöver eller köpa från ett passerande fartyg om det finns något att köpa.

Boende[Redigera]

Om man stannar längre än en dag på Pitcairn måste man bestämma med borgmästaren var man ska bo. Den som reser ensam eller i par brukar få bo hos någon av lokalinvånarna, medan grupper brukar hänvisas till ett statligt ägt hus känt som "The Lodge". Man måste ha bokat bostad innan man får licensen som tillåter inresa.

Arbete[Redigera]

Det finns inga arbeten för besökare och det finns endast ett fåtal serviceyrken (till exempel lärare, sjuksköterska, hemvårdare) som avlönas av regeringen i Nya Zeeland, och en pastor anställd av Sjundedagsadventisterna. Å andra sidan förväntas den som bor på ön en längre tid att försörja sig själv, och att bland annat hjälpa till med att ta ut långbåtarna till inkommande fartyg.

Säkerhet[Redigera]

Även om den stora publiciteten och de fällande domarna till följd av sexmissbruksskandalen inte gör en liknande incident sannolik (och bland offren fanns för övrigt inga turister), kan det säkert ge vilken ung kvinna som helst en tankeställare om att besöka ön, speciellt om man reser utan manligt sällskap. Innan denna händelse ägde rum betraktades Pitcairn som en säker plats, utan några våldsförbrytelser.

Hälsa[Redigera]

Praktiserande läkare finns periodvis på ön, men de flesta hälsoproblem tas om hand av en sjuksköterska (för tillfället pastorns fru). Ön har en liten klinik med tandvårds- och röntgenutrustning samt mediciner för akut behov, men det finns ingen utrustning för allvarligare skador eller sjukdomar, utan man får istället vänta i dagar eller veckor på ett passerande fartyg som kan bistå med transport till ett bättre sjukhus. Ön ligger utom räckhåll för ambulanshelikoptrar. Det säger sig självt att detta inte är rätta platsen för att få en hjärtattack, stroke, eller liknande. En grundlig hälsokontroll innan avresa rekommenderas starkt.

Respektera[Redigera]

Sjundedagsadventisternas kyrka i Adamstown

De flesta av invånarna på Pitcairn är medlemmar i sjundedagsadventisternas kyrka, som missionerade i slutet av 1800-talet. Även om religionens betydelse har minskat, har kyrkodoktrinen fortfarande stor betydelse för både den allmänna levnadsstilen och civilrätten. Till exempel var alkohol förbjudet tills helt nyligen; dans, att offentligt visa sin kärlek till någon annan (PDA), och cigarettrökning anses olämpligt; sabbaten (lördagar) betraktas konsistent som en vilodag, (förutom gudstjänsten). Klädseln liknar den i västvärlden och är ganska anspråkslös och väderanpassad.

Rättegångarna mot ett flertal män från Pitcairn (inklusive den före detta borgmästaren och många ur öns arbetsstyrka) för sexuella övergrepp har varit väldigt plågsamma för den tättknutna öbefolkningen, där alla har minst en vän eller släkting bland offren, de åtalade och/eller de dömda. Händelsen har också medfört en spänd debatt angående Pitcairns suveränitet (som att främmande brittiska lagar använts av domstolen i Nya Zeeland). Man bör förvänta sig starka känslor kring detta, och försök att visa att man förstår hur svårt det måste ha varit för invånarna, kan alltid innebära en stor risk för att man blir missförstådd eller gör någon upprörd.

Man får inte ta med sig bin eller utrustning för biodling. Öns bin har förklarats vara helt fria från sjukdomar och Pitcairnhonung tillhör en av öns viktigaste inkomstkällor. Många andra platser i Stilla Havet och Indiska oceanen har annars på senare år drabbats hårt av Varroa-kvalster, vilket helt kan slå ut bisamhällen.

Kommunikation[Redigera]

På Pitcairn finns det tillgång till satellittelefon, med en allmän telefon (med telefonsvarare): + 870 762337766. Tills nyligen var en amatörradio (ham radio) öns enda kontakt med omvärlden, och många av öns invånare är radiooperatörer, och "är i sändning" regelbundet varje vecka. Anropssignalen för en radioamatör från Pitcairn Islands börjar med VP6.

Postväsendet, som går via Nya Zeeland, sköts oregelbundet, ibland går det månader innan ett brev kommer fram. Postkontoret är öppet en timme om dagen, 3 dagar i veckan.

Tack vare en seismologisk monitorstation är ön ansluten till internet med 128 kilobit per sekund, med trådlös uppkoppling i hela Adamstown.

Elektriciteten (240 V) finns bara tillgängligt i några få timmar på morgonen, samt lite längre på kvällen.

Det finns ingen radio- eller TV-sändare på ön, men de flesta hushåll har TV-apparater och VHS/DVD-spelare (PAL-format). Om man inte själv tar med sig en DVD-spelare eller laptop, är det viktigt att kontrollera att medtagna DVD-skivor är kodade för region 4. PAL-DVD-skivor från Storbritannien fungerar inte på australiensiska, nyzeeländska eller någon annan DVD-spelare från Stilla havsregionen.

Avresa[Redigera]

Om man reser med egen båt, ligger närmsta ö i Franska Polynesien, grovt beskrivet åt väst-nordväst: avståndet till de isolerade Gambieröarna är mer än 530 kilometer, Tuamotuöarna i Actéongruppen mer än 725 kilometer och Tahiti och resten av Sällskapsöarna mer än 2100 kilometer. Avståndet till Påskön är ungefär lika långt men åt motsatt riktning.

Passerande fartyg är antagligen på väg till Nya Zeeland eller Panama.