Malaria
 |
Detta är inte en reseguide men däremot en reserelaterad artikel. Fler artiklar som berör andra aspekter av resande hittar du under reserelaterade ämnen. |
Malaria är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av encelliga parasiter i släktet Plasmodium, som sprids med myggor. En äldre benämning på sjukdomen är sumpfeber. Sjukdomen kan vara livshotande. Sjukdomen förekommer över nästan hela jorden, men är mest utbredd i Afrika söder om Sahara. Malaria har även funnits i Sverige, men försvann på 1930-talet. I Sverige rapporteras numera några hundra fall av malaria årligen, men alla patienter är smittade utomlands; de flesta i Afrika.
Orsak
[Redigera]En infektion av malaria börjar med att en honmygga av släktet Anopheles suger blod. (Hanmyggor livnär sig enbart på socker från växtsafter, till exempel nektar.) När myggan suger blod sprutar den samtidigt in saliv som är avsett att utvidga kärlen omkring stickstället, samt förebygga koagulering. Malaria-parasiterna följer med myggans saliv, och förökar sig snabbt i levern och blodomloppet.
Symptom
[Redigera]Inkubationstiden är vanligtvis 1–4 veckor, men kan i undantagsfall vara flera år. Svår frossa och plötslig feber är det vanligaste symptomet, men ofta också illamående, kräkningar, huvudvärk, diarré, sjukdomskänsla och muskelvärk. Eftersom det krävs laboratorieutrustning för att ställa en säker diagnos är det viktigt i malariadrabbade områden att söka omedelbar sjukvård om feber skulle uppkomma.
I de klassiska (men ovanliga) malariasymptomen går febern i cykler. Mellan feberattackerna som varar i några timmar mår patienten relativt bra. Cyklerna orsakas av att parasiterna samtidigt spränger de röda blodkropparna och släpper ut toxiner och antigener som kroppen reagerar på. När parasiterna sedan tar sig in i blodkropparna och kroppen rensat bort föroreningarna i blodet försvinner symptomen tills parasiterna spränger blodcellerna igen. Betydligt vanligare vid allvarlig malariainfektion är att symptomen är kontinuerliga och förvärras snabbt.
Eftersom malarian förstör röda blodkroppar orsakar parasiterna anemi (blodbrist) hos den infekterade. Parasiterna, främst Plasmodium falciparum, skjuter ut ett slags "proteinklister" på ytan av blodcellerna vilket får dem att dels klumpa ihop sig, dels fästa vid kärlväggarna. Detta har de utvecklat för att motverka att blodkropparna passerar genom mjälten, som är kroppens främsta försvar mot infekterade blodkroppar. Dessa klumpar gör dock att kapillärer täpps till vilket kan orsaka blodproppar med allvarliga komplikationer som följd. Kärlen täpps även till av att hemoglobin släpps fritt i blodet när de röda blodkropparna sprängs av parasiterna. Hemoglobinet täpper igen tunna blodkärl och kan ställa till med stor skada, bland annat kan det skada blodtillförseln till hjärnan och orsaka njursvikt. Skador på njurarna leder i allvarliga fall till att slaggprodukter läcker ut i urinen och ger den en svart färg, så kallad svartvattenfeber.
Förebyggande åtgärder
[Redigera]Bästa sättet att undvika malaria är helt enkelt att undvika myggstick. Myggnät behandlade med insekticider är en effektiv åtgärd för att undvika myggstick. För boenden i malariadrabbade områden kan väggarna sprejas en till två gånger årligen för att motverka malariamyggor. Andra åtgärder är exempelvis genom att på kvällarna bära långärmad tröja och långa byxor samt använda myggmedel. Vid längre resa i malariadrabbat område kan profylaktisk behandling med antimalariamedel användas.
Behandling
[Redigera]Det är mycket viktigt att den insjuknade får snabb behandling med läkemedel mot malaria. Oftast behövs vård på sjukhus. Om man insjuknar i Sverige ges behandling på en infektionsklinik. Det finns flera olika läkemedel som kan förebygga och behandla malaria. Vilket läkemedel som passar bäst varierar från person till person och vilket område man reser till.
I Sverige är malaria en så kallad anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som upptäcker att någon har sjukdomen måste rapportera det till regionens smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten.